När jag rider strävar jag efter en häst som är lösgjord, i balans och följer mig och mina signaler.
Trots allt så låter de ju lättare sagt en gjort.
Jag vill ha en häst som är mjuk i munnen men tar stöd på bettet.
En bra framåtbjudning som kan regleras.
En balanserad häst som inte vinglar omkring ( upp till ryttaren att få den rak )
En häst som går att ställa och böja i båda varven.
Bakdelen ska komma under och hästen trampa på självmant.

om det är en ruskigt dålig dag så brukar jag till slut skita i en perfekt form.
Då rider jag  hälre med en lägre form.
Eller bara på känslan.

Det är jätte svårt för vissa att hitta en bra känsla. Jag har alltid haft någon form utav känsla när jag rider.
Tycker att många fler ryttare borde rida på känsla en att bara rida för att rida och få den perfekta formen och bråkar vidare med hästen. Hästarna har också dåliga dagar och de ska man ju veta.

Man ska alltid leta sig fram till en bra känsla när det känns bra så kom ihåg hur det kändes då och hur hästen reagerade och hur den jobbade. Då ska man sträva efter samma känsla nästa gång.

En utav hästarna jag rider Concert Mayol Z är en typisk häst man inte kan ratta och hålla på med.
Han är inte lätt, man får inte ta för mycket i munnen på han. Ett måste är avslappnade händer och armar. Inga stumma och spända alltså.
Där emot kan man ju ta lite i han. En häst som man måste rida på känsla han börjar jobba när han är tillfreds. Då har man lyckats !
Ju mer man rider med säte och händer ju mer irriterad och stum blir han.
När man är stilla med händerna och håller om och man känner att han är positiv men kanske inte jobbar. Då kommer den stora prinsen fram. En otroligt bra häst att lära sig på.
Men lite synd att han är så reserverad och har svårt med främlingar. En enmans häst säger man ;)
Men nu har vi lyckats bli två som kan hålla på med han.

(ursäktar sittsen men det var hoppning och han började jobba sänkte huvudet o.s.v då drogs jag framåt
Med honom neråt typ stol sittsen har jag för att om han bockar är de lättare att sitta kvar)

Men har rider jag utan krav bara känsla men med jämt stöd i tyglarna.
(Han söker sig neråt och trampar under sig)

Här rattar jag och försöker få honom att söka sig neråt med hjälp utav mig
och resultatet blir en häst med slängande huvud som drar sig uppåt.